En annan dag lyssnade jag på ett radioprogram när ett omtvistat ämne återigen kom upp till debatt - oron för den potentiella faran med en pandemi av svininfluensa. Det som de sa härnäst var minst sagt fascinerande. Enligt hälsovårdsmyndigheter är det dubbelt så sannolikt att personer som får regelbundna vaccinationer mot säsongsinfluensa drabbas av h1n1 (även kallad svininfluensa). Varför är jag inte förvånad?

Låt oss se...

Om du tvivlade på att du skulle avstå från influensavaccinationer borde ovanstående uttalande vara skäl nog. Innehåller gifter och andra giftiga tillsatser som kvicksilver, aluminium och polysorbat 80 (ett vanligt konserveringsmedel) - behöver vi fler föroreningar på jorden? Ovanstående är inte i någon särskild ordning. Jag skulle förmodligen kunna hitta fler skäl, men jag anser att ett dussin är mycket.

Här är ett annat uttalande från en "hälsovårdare" (läs "språkrör") - det verkar som om svininfluensan den här gången inte är så hotfull som man tidigare trott, med mindre allvarliga symtom - följaktligen finns det absolut ingen anledning att oroa sig för att ta sprutan, eftersom det vaccin som för närvarande finns tillgängligt kommer att vara framgångsrikt mot h1n1.

Det verkar som om deras skrämselpropaganda gick lite för långt, så deras försäljningsstrategi är nu att försäkra dig om att deras vaccin är effektivt och säkert - vad ska man göra med ett stort parti vaccin som är värt en hel del pengar om alltför många människor vägrar att ta det! Ge inte efter för skrämselpropaganda och panik när det gäller svininfluensa, fågelinfluensa eller någon annan typ av ganska negativ skrämseltaktik som används av partiska sammanslutningar - ta reda på fakta.

Avslutande anmärkning

Här är istället min berättelse om att få obligatoriska vacciner: Jag visste inte ens vad de var till för, vi var bara tvungna att få dem och ingen ifrågasatte det, eftersom vi var så tillitsfulla människor (våra föräldrar, alltså). Kort efter att ha fått sprutorna, inom några ögonblick, blev jag yr och föll nästan ihop i skolans trappor. Som tur var såg andra mig och kallade på hjälp. Sjuksköterskan kom och lät mig sitta på trappan med huvudet nedåt i minst 20 minuter innan illamåendet försvann. Det var stängt - det kunde ha varit mycket värre - min kropp brydde sig förstås inte om vad som injicerades i den!